Finland har fått ett förslag på nytt ramverk för livslång vägledning

Livslång vägledning innebär att individer får stöd i att förstå sina förmågor, intressen och kompetenser för att fatta beslut om utbildning och arbete. Det här är ett ämne som växer i betydelse i takt med de omvälvande samhällsförändringarna.

I Finland har forskare lagt fram ett förslag på hur denna vägledning ska följas upp och utvecklas på nationell nivå. Förslaget ingår som en uppföljning av EU:s resiliens och återhämtningsprogrammet Elontila.

– Det nya i våra rekommendationer är att vi verkligen lyckats fånga kundernas perspektiv, men att vi samtidigt kunnat koppla dem samman med rekommendationer som härstammar från den politiska nivån, säger Kalle Vihtari, som har lett arbetet med rapporten.

Han är också finländsk representant i NLL:s nätverk för vägledning och överlärare vid yrkeshögskolan Haaga-Helia.

Ekologi som nytt tema

Kalle Vihtari lyfter fram särskilt ekologi som en helt ny aspekt i de nya rekommendationerna. Ramverket bygger på sammanlagt sex olika teman. Hur kan vägledningen bidra till hållbara karriärval och en mer hållbar arbetsmarknad?

Han tillstår att just temat ekologi väckte mycket diskussion under processen. Måste man ha det synsättet med? Är det viktigt? Vihtari understryker att det handlar om betydligt mera än enbart miljöfrågor.

– När man till exempel rekryterar vägledare vill man kanske anställa personer som signalerar att de vill arbeta hållbart. Vägledare kan möta vuxna som vill byta yrke för att de vill börja arbeta med andra mer hållbara alternativ. Då måste man kunna vägleda dem i de stora frågorna som klimatfrågan kan ge upphov till.

Därtill uppmanar Vihtari alla som arbetar med vägledning att identifiera de megatrender som påverkar arbetsmarknaden och hur vägledning kan hjälpa individer att göra val som överensstämmer med dessa förändringar.

Etiska och professionella utmaningar

Förutom ekologi nämner Kalle Vihtari etiska frågeställningar, som kräver stor uppmärksamhet i utvecklingen av livslång vägledning. Ekologiska och etiska perspektiv kan vara utmanande att följa på nationell nivå utifrån de givna kriterierna och med de mätverktyg som nu finns till förfogande, men som tema är de enligt Vihtari mycket viktiga i helheten av livslång vägledning.

– Vem har rätt att utvärdera kvaliteten på vägledningen? Vem bestämmer vilka data som samlas in och hur dessa används? Vem ska överhuvudtaget få rätt till vägledning i vårt samhälle? Hurdana resurser ska vägledningen i Finland och Norden rent allmänt få?

Enligt Kalle Vihtari är det är avgörande att man som forskare ständigt granskar dessa frågor, både från ett teoretiskt och etiskt perspektiv. Han betonar också betydelsen av att hålla dörren öppen för en inkluderande diskussion i Finland, men också tillsammans med de andra nordiska länderna.

– Vi måste diskutera frågorna på högsta nivå och skapa en gemensam förståelse för kvalitet och etiska riktlinjer för vägledning.

Enligt Kalle Vihtari finns det fortfarande stora skillnader inom Finland.

– Jag kommer själv från skolsektorn där man tänker på ett visst sätt, men inom ungdomssektorn tänker man mycket mera holistiskt kring vägledningen. Inom skolsektorn har vi ofta utbildade vägledare, men det kan se helt annorlunda ut exempelvis inom sysselsättningstjänsterna.

Vägledningens framtid i Norden

Kalle Vihtari ser nu stora möjligheter för ökat nordiskt samarbete.  

– Norden har mycket att vinna på att jämföra och dela erfarenheter. Länder som Norge har redan gjort stora framsteg på kvalitetsområdet, och vi kan lära oss mycket av dem.

Forskargruppen bekantade sig nämligen med kvalitetsramverk som utvecklats i Norge samt sektoröverskridande arbete i Frankrik och Malta. De här väckte forskargruppens intresse.

– Jag anser att det är bra att ha en diskussion både i Finland och i andra nordiska länder om vilken roll livslång vägledning har i vårt samhälle, hur den utvecklas och vad man ska forska i. Forskningen inom vägledning är ett eget forskningsområde som kräver kontinuerlig utveckling.

Kalle Vihtari berättar att när man arbetade med det finländska förslaget så märkte man att det också finns stora skillnader mellan olika förvaltningsområden i hur uppföljningen av livslång vägledning genomförs.

– I en nordisk kontext skulle det vara mycket givande att diskutera hur kvaliteten och etiska frågor inom livslång vägledning ses på styrningsnivå i våra nordiska länder och självstyrande områden.

Pengarna slut men inte drömmarna

Finansieringen för fortsatt forskning är nu högst osäker, men arbetet med att utveckla vägledningsramverket fortsätter ändå.

– Vi har flera konferenser på gång, bland annat i Joensuu och Reykjavik, där vi kommer att diskutera kvalitetsfrågor och etiska perspektiv ytterligare. Min dröm är att få fortsätta forska i vad händer i processen mellan de som får vägledning och de som vägleder. Vi måste lyssnar på bägges erfarenheter.

Kalle Vihtari lyfter också fram betydelsen av forskning i minoritetsfrågor inom vägledningen. Där saknas än så länge forskningssiffror och data.

Viktigt att välkomna alla med

Så, vem “äger” egentligen frågan om vägledning i Finland just nu? Enligt Kalle Vihtari är det inte en enkel fråga. Han är inte beredd att överläta ägarskapet till någon viss aktör.

– Det är en diskussion som måste inkludera alla sektorer: utbildning, arbetsmarknad, ungdomsarbete och ministerier. Alla ska välkomnas med. Vi måste också lyssna på forskare och och de som vägleder i praktiken för att utveckla vägledningen på ett hållbart sätt. Det finns stora möjligheter och goda praktiker, så det handlar om benchmarking.

Finland har nu alltså ett förslag som kan bli till nytta på många sätt. Det återstår att se hur rekommendationerna tas emot och implementeras, men en sak är Vihtari övertygad om: livslång vägledning har en central roll i framtidens arbetsliv och samhälle.