Ekonomisk tillväxt bygger på produktivitet – och i längden på människors kompetens. Hur väl utbildningsutbudet motsvarar arbetsmarknadens behov påverkar både sysselsättningen och de offentliga finanserna. När befolkningen åldras blir en hög utbildningsnivå och sysselsättningsgrad ännu viktigare.
Prognoser styr utbildningspolitiken
Sedan slutet av 1960-talet har Finland gjort långsiktiga prognoser över arbetskrafts- och utbildningsbehov. De används för att styra omfattningen och inriktningen av utbildningar som leder till examen. Den etablerade modellen har nyligen granskats i regeringsprojektet Prognostisering av arbetskrafts- och utbildningsbehov som ett verktyg för strategisk socialpolitik.
Utvecklingen går långsammare än i andra länder
Trots systematiskt prognosarbete har utbildningsnivån bland unga vuxna och den arbetsföra befolkningen utvecklats långsamt under 2000-talet. Finland ligger nu under OECD-genomsnittet. Regeringen bestämde därför att se över och förnya prognosmodellerna, med målet att bli snabbare, mer flexibla, och därmed mer relevanta.
Vad är nytt?
Nytt prognosmodellförslag
Den föreslagna modellen är enkel och mer transparent jämfört med tidigare system, som ofta byggde på komplicerade beräkningsmodeller (t.ex. FINAGE). Modellen baserar sig mer på aktuell arbetsmarknadsinformation (hur nyutexaminerade klarar sig på arbetsmarknaden) och mindre på osäkra långsiktiga antaganden. Det är en styrka att arbetslöshet och arbetskraftsbrist nu beaktas, något som tidigare ofta försummats. Öppenhet är en viktig förbättring – den nya modellen blir offentligt tillgänglig, vilket underlättar både granskning och användning i beslutsfattande.
