Den fria bildningens (folkbildningens) alla centralorganisationer är med för första gången som en helhet. Tält 25 på Medborgartorget kryllar av Björneborgare (och andra) som spricker upp i leenden när de får fröpåsar, klistermärken och Marianne-karameller. Många stannar och småpratar, berättar om sina minnen från folkhögskoleåret, eller kursen på medborgarinstitutet. De flesta tar sig också tid att fundera ut vad ordet bildning (sivistys) betyder för dem. Det skriver de på våra gröna banderoller som snabbt fylls. Banderollerna sätts upp på tältväggarna och mer banderollpapper sätts fram att skriva på.
Suomi-Arenan har länge försökt profilera sig som en plats där du kan möta politiker, och såväl lyssna som delta i samtal om samhället. En titt i programbladet ger samma bild, en väldig massa samtal på scener inför publik. Men, egentligen är det inte huvudsaken. Festivalen, för det känns mer som en festival än ett politiskt möte, breder ut sig över hela centrum. Sommarvärmen ramar in det hela och skapar en avslappnad stämning. Det här är mer av en folkfest, ett möte i det offentliga rummet. Inför årets upplaga fördes långa diskussioner om vilket det centrala budskapet skulle vara, det som skulle lyfta den fria bildningen på agendan.
Det visar sig att planeringen inte spelade så stor roll. Att tala om nedskärningar går inte hem. Att tala om den fria bildningens utbildningsformer går inte heller hem.
Det betyder inte att folk inte bryr sig. När folk får frågan vad bildning betyder för var och en kommer det mängder med svar och tankar.
Det intresset och det engagemanget från publiken ger svar på frågan som ställs i tält 25 under dag två: Vad vill du lära dig idag?
