Svenska för elever med liten eller ingen skolbakgrund

”Vad gjorde du i går?” SFI-läraren Annika Högström inleder lektionen i projektet Odla svenska.

Eleverna berättar om vad de gjorde; de mätte, klippte, nålade och sydde. Frågan öppnar för att arbeta med dåtid och att repetera centrala begrepp som krävs för den praktiska undervisningen. Snart pratar klassen om adjektiv som beskriver tygerna; tyget är slitet, rent eller smutsigt. Ordet ”slitet” är svårt, och nytt.

Odla svenska är ett unikt projekt som drivs i Stenungsund, fyrtio minuter med tåg från Göteborg. Deltagare med liten eller ingen skolbakgrund får här möjlighet att lära sig svenska. Målet är att de ska komma närmare arbetsmarknaden. Och eleverna gör det medan de också arbetar med aktiviteter som bidrar till cirkulär omställning.

Projektet drivs av Arbetsmarknadsenheten tillsammans med Vuxenutbildningen och Individ- och familjeomsorgen.

– När vi startade detta visste vi inte hur rätt i tiden satsningen faktiskt var. I dag är vi väldigt glada över att ha verksamheten på plats. Många kommuner kommer framöver att behöva utveckla alternativa metoder för språkinlärning, både som en följd av de skärpta kraven inom SFI och det kommande aktivitetskravet, säger Maja Falkeborn Willner i, som är projektledare för Odla svenska.

Se faktaruta sist i artikeln för mer information om skärpta krav och aktivitetskrav.

Flera andra kommuner har hört av sig som är intresserade av projektet, som kommunen dessutom har beslutat att permanenta. 

Stora framsteg trots många utmaningar

Nu håller deltagarna i projektet till i ett kommunägt hus utanför stadskärnan. Förutom lektionssalen finns flera andra rum med symaskiner och tyger. Från tyger hämtade på återvinningen syr eleverna färgsprakande scarfar som äldre på kommunens äldreboenden använder i stället för plasthaklappar. 

När NLL:s redaktion är på besök visar flera av eleverna vad de har gjort och hur de har lärt sig att mäta, klippa tyger och sy på maskin. Alla har inte bra finmotorik eller detaljseende, men en pedagog hjälper dem.

Gruppen har snart varit ett år i Odla svenska. De började i ett växthus där de odlade grönsaker som varje vecka levererades till de kommunala caféerna. Efter vinterns intåg flyttade verksamheten in i sysalarna för jobb med scarfarna.

Eleverna har allteftersom börjat prata mer och ta större plats i samhället.

– De vågar ta fler steg själva. Både på grund av undervisningen och av omsorgen som de får i hela projektet. Resultatet är att de reder sig bättre och bättre själva, säger Annika Högström.

Biftu är en av deltagarna i Odla svenska. Hon håller med Annika.

– Det är mycket lättare att prata nu, säger hon.

Maja Falkeborn Willner berättar att deltagarna mår bättre eftersom de har något att gå till som de trivs med men också att de vågar mer.

– De utvecklas språkligt och pratar i högre grad utan att tänka för mycket. Och det gör att de klarar och vågar mer. Den här veckan var två av dem runt på sfi och berättade om vad vi gör i Odla svenska.

I klassrummet blir sambandet mellan teori och praktik tydligt. Språket som lärarna försöker förmedla blir lättare att förstå och mer relevant när de knyts till konkreta handlingar. Det praktiska arbetet skapar också möjligheter att repetera språket så att det sätter sig – ”ska vi mäta hur långt stycke du ska ha?”, ”tyget ska vara 30 centimeter” och ”vad vill du att jag ska hjälpa dig med?”. Till skillnad från traditionell sfi-undervisning så ligger fokus i projektet på det muntliga språket. Det är rimligt med tanke på att eleverna sällan har mycket skrivet språk i bagaget.

Snart ska de flesta eleverna ut på praktik. Men inte alla. För, även om elevernas utveckling är stor, så är gruppen heterogen. De har kort eller ingen skolbakgrund men har olika förutsättningar på grund av sådant som jobb- och ledarerfarenhet, personlighetsdrag och funktionsnedsättningar. Vissa egenskaper och erfarenheter leder till framgång medan annat hindrar.

– Det är en målgrupp som tyvärr har många utmaningar, säger läraren Annika Högström. Kommer man som analfabet eller utan skolbakgrund så har man också ofta andra utmaningar. Dessutom hänger det ihop med psykisk och fysisk ohälsa.

– Samtidigt är sju av de åtta första deltagarna i dag i arbete eller praktik, knappt ett år efter att de avslutade Odla svenska-insatsen. Det visar ändå att metoden bygger upp något som deltagarna bär med sig långsiktigt, säger Maja Falkeborn Willner.

Många har bakgrund i lantbruk

De flesta eleverna har aldrig sytt tidigare men många har bakgrund inom jord- och lantbruk, både från egna gårdar och större företag. Det hörs när vi under en fikastund med kaffe och smörgås pratar om framtiden.

– Vi skulle kunna odla i växthus på vintern, säger Roqia och berättar om sina tidigare odlingserfarenheter från Iran.

Det leder personal och elever in på att prata om skillnader mellan varmare och kallare länder – som Sverige – där det förstås skulle kosta att värma upp ett växthus på vintern.

Innocent visar också upp sitt cv med kompetens från lantbruk från flera afrikanska länder. Han är realist trots gedigen erfarenhet med djur och natur; i Sverige vågar han drömma om ett städjobb. Ett jobb är bättre än inget alls, tycker han.

Personalen i projektet känner elevernas kunnande, brister och styrkor väldigt väl.

”Vi ser hela människan”

Annika Högström berättar att en av de fina möjligheterna är att säkerställa elevernas praktiska och teoretiska kunnande.

– Det finaste tycker jag nästan är hur deltagarna blir sedda i det här projektet. Deras styrkor och begränsningar blir nästan kartlagda in i detalj. På det sättet kan vi också matcha dem mot jobb eller praktikplatser där de faktiskt fungerar och gör ett bra jobb. Hela den här projekttiden ser vi vad de klarar språkligt, fysiskt, hur de samarbetar och hur de klarar fin- och grovmotoriska uppgifter. Vi ser hela människan, vilket gör att vi kan göra en väldigt bra matchning, säger Annika Högström.

Vad kan andra kommuner tänka på?

Vad är viktigt för andra som vill starta den här typen av verksamhet? Några saker som direkt lyfts till ytan av personalen i Stenungsund är vikten av samarbete mellan Vuxenutbildningen och Arbetsmarknadsenheten.

– Hos oss är Vuxenutbildningen, Arbetsmarknadsenheten och IFO [Individ- och familjeomsorgen, reds. anm.] inblandade. Samtidigt har vi också många andra samarbeten eftersom vi syr till äldrevården, samlar in tyg från återvinningscentralen och levererar till daglig verksamhet och så vidare. Det kan nog fungera bra i de flesta kommuner, säger Maja Falkeborn Willner.

Praktiskt är det viktigt att arbetet i utbildningen är konkret – det ska finnas saker att ta i och prata om. Det leder till repetition, både i handling och ord, vilket gruppen behöver. Orden behöver mer tid att nötas in eftersom eleverna är äldre, har kort eller ingen skolbakgrund och kan ha andra svårigheter med sig. Det är också viktigt för motivationen att det finns intresse av att nyttja det som eleverna producerar.