Boken vänder sig till forskare, strateger och studenter med intresse för lärande och civilsamhälle, och syftet med boken är att ge en nyanserad bild av lärande i civilsamhället.
I förordet skriver redaktörerna Niklas Hill och Aron Schloug bland annat: ”Trots att mer än hälften av Sveriges befolkning engagerar sig ideellt hamnar civilsamhället som samhällssfär ofta i skymundan av näringslivet och den offentliga sektorn. Det finns också fördomar om civilsamhället som likställer ideell med oprofessionell, det vill säga att det arbete som sker i den ideella sektorn och utförs av ideellt ak¬tiva liksom inte skulle vara lika seriöst och viktigt som det som görs inom offentlig sektor och näringsliv.”
Detta är problematiskt, menar artikelförfattarna, ”inte minst eftersom det är genom ideella organisationer som opinionsbildning sker och som medborgarnas vilja kanaliseras för att sedan kunna ta konkret form i den representativa demokratin.”
De skriver vidare att det också finns idealiserade föreställningar om hur lärandet i civilsamhället går till, till exempel ”att lärandet skulle vara mer fritt, mer kollektivt eller mer demokratiskt än i andra sektorer”.
Boken ”Lärande i civilsamhället – en forskarantologi” (redaktörer Niklas Hill och Aron Schoug) gavs ut av Trinambai 2020. Här nedan är ämnen som inte tas upp i artikeln:
- Johanna Ringarp skriver om hur borgerliga kvinnor i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet bjöd in arbetarkvinnor till samtal, som en del av kampen för kvinnors rösträtt. Mötena var inte helt lätta att genomföra.
- Niklas Hill och Malin Lindberg undersöker pedagogisk innovation inom den ideella sektorn.
- Två av artiklarna handlar om den stora idrottsrörelsen, bland annat vad barn och ungdomar lär sig utöver själva idrotten.’
Civilsamhället utgör oändligt många olika intresseområden, med det gemensamt att verksamheten bygger på någon form av frivillighet och engagemang. De politiska partiernas ungdomsförbund har förlorat många medlemmar de senaste fyrtio åren, men befolkningens ideella engagemang är ungefär detsamma som i slutet av sjuttiotalet. Engagemanget har bara bytt fokus. Det är oftare inriktat på sakfrågor snarare än att gälla en bredare organisation som ett politiskt parti eller en fackförening.
Ett exempel som tas upp i förordet är organisationen Fatta som startade som en kampanj med ambitionen att bilda folk i vad som är sexuellt samtycke. Kampanjen utvecklades sedan till en förening. En forskargrupp menar att Fatta från första början har arbetat med en genomtänkt varumärkesstrategi för att nå ut med sitt budskap, de arbetar utifrån företagslogik.
Mer individfokuserat
Frågan om individen versus kollektivet och egenintresset versus demokratin återkommer flera gånger i boken, något som också speglar samhällsutvecklingen. Enligt forskaren Staffan Larsson, som citeras i förordet, har folkbildningen i dag en mer individualistisk karaktär än för hundra år sedan. Då var föreningsarbetet i högre grad inriktat mot mobilisering, medan det idag har tillkommit mycket verksamhet som är inriktad mot personlighetsutveckling och självförverkligande.
Tobias Harding, professor i kulturpolitik, skriver i ett kapitel att förhållandet mellan organisationer och medlemmar mer och mer liknar ett kundförhållande snarare än ett aktivt medlemsskap. Medlemmarna rekryteras via reklamkampanjer och är inte lika benägna att stanna i organisationen som många var förr, då medlemskapet i en viss organisation kunde vara en del av identiteten.
”Det är inte heller självklart att ett medlemskap måste leda till ideellt arbete. Snarare väntar sig många att få någonting tillbaka av organisationen. Många organisationer drivs i allt högre grad av anställda med formell kompetens. Samtidigt blir det allt vanligare att göra ideella insatser som volontär utan att detta kopplas till att vara medlem i någon specifik organisation”, skriver Tobias Harding.
I ett annat kapitel fördjupar sig Tobias Malm och Aron Schoug i studieförbundens stöd till unga som spelar musik. Flera av banden som fick stöd har tydliga kommersiella ambitioner; de vill slå igenom och bli stjärnor. Hur rimmar det med idén om att folkbildningen ska vara en plantskola för demokratin, inte för musikindustrin?
Vad händer om folk slutar engagera sig?
Den sista artikeln i antologin handlar om hur en grupp boende i en svensk stad engagerar sig mot lokala byggnadsplaner, och vad de måste lära sig för att kunna hävda sig gentemot kommunen. Artikelförfattaren Annika Nørholm Lundin avslutar sin text med följande rader:
”Att medborgare värnar sitt närområde och vill vara aktiva, kan fungera som en resurs för både individer och samhälle. Civilsamhällets institutioner kan stötta och dra lärdom av de lokala grupper och nätverk, som är drivande i frågor som denna. Vi bör alla fråga oss vad engagemang betyder i ett samhälle och vad det motsatta betyder. Vad händer om folk ger upp och slutar att engagera sig?”
Läs om Nordiska ministerrådets riktlinjer för att involvera civilsamhället i visionen för 2030 här.
