Finländsk yrkesutbildning på jakt efter nya former för framtiden

– Min vision för den nära framtiden är att yrkesutbildningen i högre grad ska kunna erbjuda sådan kvalitativ vägledning i sin undervisning att de som avlägger en examen får bästa möjliga förutsättningar att etablera sig på arbetsmarknaden eller gå vidare till högre studier. Kort sagt: yrkesutbildningen ska ge en stabil grund att bygga sitt liv vidare på.

Det säger Petri Lempinen, överdirektör vid Finlands undervisnings- och kulturministerium och ordförande för den arbetsgrupp som nu arbetar med att utveckla det kontinuerliga lärandet inom yrkesutbildningen.

I Finland faller de vuxna utanför systemet

Ett brett utvecklingsarbete inleddes i Finland våren 2025 och pågår fram till januari 2026.

– Bakgrunden till initiativet är de nedskärningarna inom yrkesutbildningen som den finländska regeringen genomfört 2025. Minskningen av finansieringen riktades till utbildning av personer som redan avlagt en examen, säger Petri Lempinen.

Regeringens linje har varit att prioritera dem som saknar examen på andra stadiet. Det här trots att arbetslivet i allt högre grad kräver snabb, riktad och flexibel kompetensutveckling.

Arbetsgruppen arbetar med flera centrala teman: utveckling av kortare utbildningar som inte utmynnar i en examen, tydligare gränsdragning mellan offentligt och privat finansierad utbildning samt en översyn av examenssystemets struktur och relevans.

Vem omfattas av det kontinuerliga lärandet?

Hur avgör man vem som ska räknas in i det kontinuerliga lärandet? Petri Lampinen säger att arbetsgruppen inte definierat begreppet utifrån innehåll, utan man utgår i stället från en strukturell och åldersmässig uppdelning som speglar det finländska utbildningssystemet.

– De studerande indelas enligt läropliktslagen i dem som har rätt till avgiftsfri utbildning. De avlägger sin första examen på andra stadiet och är under 21 år. Alla övriga räknas till gruppen för kontinuerligt lärande.

Många aktörer, olika perspektiv

Arbetsgruppen består av representanter för utbildningsanordnare, arbetsmarknadsparter, arbetsgivare, företagare och andra intressenter. Det är ett brett nätverk med skilda perspektiv. Arbetet har hittills framskridit enligt planerna.

Har det ändå funnits överraskningar på vägen?

– Nej. Det är ingen överraskning att det inte ännu i arbetsgruppen finns en enhetlig syn på behoven att förändra yrkesutbildningen. Det här kan bero på en rädsla för att ändringarna leder till minskad finansiering, säger Lempinen.

Läkare som vill bli guldsmeder

En av de mest utmanande frågorna inom dagens utbildningspolitik är balansen mellan individens rätt till flexibel utbildning och statens krav på effektiv användning av resurser. Det är en fråga som Lempinen tycker att är viktig att diskutera.

– Yrkesutbildningens huvuduppdrag är att ge de studerande möjlighet att etablera sig i arbetslivet. Samtidigt pågår en bred diskussion om vad den statliga finansieringen egentligen ska täcka när resurserna krymper inom alla förvaltningar.

Under samtalet nämns konkreta exempel från fältet: läkare som vill bli guldsmeder, eller välbetalda personer som söker sig till utbildningar i helt andra branscher för att de vill lära sig att bygga sin egen träbåt.

Utöver frågan om skattepengarnas användning finns det enligt Lempinen ytterligare en aspekt att ta hänsyn till.

– Det handlar igen om sysselsättningen. Finns det jobb för dem som utexamineras? Om efterfrågan saknas inom vissa utbildningar behöver vi fundera över hur det ska hanteras. Möjligheterna att få arbete efter avslutad utbildning är en avgörande faktor.

Behovet av mindre utbildningshelheter

Hittills har arbetsgruppen fokuserat på att kartlägga nuläget genom statistik och analyser. Ett centralt uppdrag är att undersöka hur mindre utbildningshelheter ska kunna utvecklas och erbjudas mer systematiskt.

– Det här är något som det pratas mycket om just nu överlag i vårt samhälle. Men det verkar som att diskussionen är större än det som faktiskt händer i praktiken, säger Lempinen.

Öppen yrkesutbildning – framtidsmodell?

I arbetsgruppen har olika framtidsscenarier diskuterats. Ett begrepp som förekommer i gruppens arbete är ”öppen yrkesutbildning”.

– Det är inget nytt begrepp. Det har funnits i diskussionerna i över tio år, och ofta använts av utbildningsanordnare i marknadsföringssyfte. Men någon gemensam definition eller verksamhetsmodell för begreppet finns det ännu inte i vår arbetsgrupp, säger Lempinen.

Frågor som fortfarande måste utredas är bland annat om utbildningen ska vara examensbaserad, hur antagningen ska ske, vem som ska finansiera den, och vilka rättigheter studerande ska ha. Lempinen förklarar:

– Det finns paralleller till Öppna universitetet eller Öppna högskolan, som riktar sig till dem som inte fått plats inom den reguljära universitetsutbildningen. Där är tanken att alla som vill studera ska kunna göra det, utan direkta krav på antagning. Om och hur detta kan tillämpas inom yrkesutbildningen vet vi kanske först när arbetsgruppens arbete avslutas i januari.

Fokus på dem som ramlat ur systemet

När Lempinen blickar framåt uttrycker han en tydlig förhoppning: att yrkesutbildningen i Finland ska kunna stötta individen ännu bättre i framtiden, särskilt genom god vägledning.

Han betonar att arbetsgruppens arbete fortfarande pågår, men också att det finns utmaningar att hantera, inte minst det faktum att arbetsgruppen ännu inte har en samsyn.

– Personligen har jag funderat mycket på en viss grupp. Det är de människor som aldrig kommer in och får någon utbildning överhuvudtaget. Det vore oerhört viktigt att hitta sätt att nå just dem.